YTSMARTA SKOLBYGGNADER

I utvecklingen av de nya skolorna arbetar vi både undersökande och evidensbaserat med ständig återkoppling till befintliga projekt. Iterativt söker vi oss fram mot en byggnad som svarar mot dagens läroplan, elever och lärares behov. Vi strävar efter att i varje skolprojekt ta fram en planlösning som svarar mot programkraven med varierade, mycket väl utformade och användbara rum.

FRÅGOR OCH SVAR

 

Är era skolor annorlunda?

Ja, vi har tagit fram programverktyg som lett till en ny typ av planlösning. En struktur med väl sammankopplade grupper av rum i hemvister för årskurserna respektive ämnesområdena. Varje hemvist är en fredad enhet utan genomgång. Hemvisterna nås alla med fördel direkt från det centrala trapprummet och byggnaden blir så koncentrerad att korridorer kan undvikas. Elever och pedagoger har tillgång till en differentierad helhetsmiljö, som stöder olika pedagogiska situationer och behov, istället för varsitt hemklassrum.

 

Vilken pedagogik bygger ni för?

Läroplanen och skollagen utgör styrdokument även för oss. Utöver det förordar vi ingen särskild pedagogik. Det vi framför allt fokuserar på är att erbjuda en likvärdig miljö som byggs för att passa olika elever med olika behov, snarare än att hitta alltför generella lösningar. Alltför många elever har svårt att finna sig till rätta i den generella klassrumssituationen. Specialpedagogisk expertis kan i större grad tillämpas i skolan som helhet. Vi utgår mycket från specialpedagogernas sätt att ta stöd i rum och inredning och anpassa elevarbetsplatserna efter individuella behov.

Vi menar att verksamheten och pedagogerna ska ha sista ordet. Hur de enskilda rummen används är en levande process i verksamheten, på samma sätt som material och läromedel väljs vartefter. Vår förhoppning är att rummens olikheter stöder och inspirerar användningen och att verksamheten aktivt inreder rummen efter behov.

 

Varför är väggarna sneda?

Det snabba svaret är att det blir bättre rumsakustik när man undviker parallella väggar. Men i det grannlaga arbetet med varierade planlösningar är det också ett sätt att placera kvadratmetrar där de mest behövs, att skapa siktlinjer, släppa in dagsljus och inte minst skapa en miljö som ger hjärnan fler upplevelser och variationer. Vi släpper på det rätvinkliga när vi får mer ut av att vrida till en vägg. Ur ett humanistiskt perspektiv finns det möjligen en poäng i det skeva och oregelbundna, när vi nu föresätter oss att bygga en skola för var och en.

 

Varför är ni så stolta över toaletterna?

De funkar! Elevtoaletter rankas ständigt som de mest otrygga och illa omtyckta platserna i skolan och utgör ibland rena säkerhetsrisker. Vi håller ihop alla toaletter i genomtänkt placerade ”batterier”, med insyn till alla dörrar, mellan hemvisterna. Vuxennärvaro kartläggs och säkras genom placering av t ex dörr till personalarbetsrum i fonden, eller en vältrafikerad passage med överblick. Det är lätt att hitta en ledig toa, samtidigt vetter inte dörrarna rakt ut där kompisarna sitter, och förhoppningsvis är det lätt att hålla städat och fint.

 

Blir inte eleverna störda när det är glasväggar?

Glaspartier finns där de gör nytta för dagsljus, genomblick och orientering. Ett störningskänsligt undervisningsrum gränsar aldrig direkt till en allmän passage i våra projekt. Vi arbetar också med små studienischer med total insyn genom helglaspartier och enkla skjutdörrar. De är inte separata grupprum utan en del av hemvistens studielandskap, och står i lagom visuell och akustiskt kontakt med omgivningen. Dessa små utrymmen har visat sig helt avgörande för en del elever som normalt inte kan koncentrera sig i större grupp. Med tillgång till de här lätt avskärmade platserna har undervisningen fungerat väl, även utan extra resurspersonal, och eleverna har kunnat stanna kvar med sina kompisar i det större sammanhanget.

 

Varför är huset så tjockt?

Ett stort husdjup medger samlade, kopplade rum på ett helt annat sätt än en smal byggnad. Fler rum hänger ihop och kan användas tillsammans, vilket ökar flexibilitet och användbarhet. Rörelser ”horisontellt” minskas, vilket samtidigt minimerar störande genomgång och kommunikationsytor – vi kan i stort sett undvika korridorer. Hemvisterna löses allra bäst i stora hörnlägen, annars räcker inte dagsljuset till. En bonus är att fasadytan och grundläggningen minimeras.

 

Varför är det flera trappor i samma rum?

Då och då rör sig större grupper tillsammans och då kan man vilja smita förbi. Flera trappor är delvis ett sätt att undvika trängsel, vilket är en trygghetsfaktor.  Att kunna röra sig på fler sätt ger också en större känsla av frihet.

 

Stör inte eleverna varandra i en öppen planlösning?

”Öppen planlösning” är ingen bra beskrivning av planerna vi arbetar med. Varje hemvist har flera rymliga basrum som går att stänga för insyn och ljud. Rummen mellan dessa är utformade med stort fokus på akustik och placering av funktioner. Ett av våra analysverktyg innebär att vi kodar alla undervisningsutrymmen i en skala från liv och rörelse till så individuellt ostört som möjligt. Inget rum ligger i direkt anslutning till ett rum mer än ett steg på skalan. Vi placerar gemensam kommunikation centralt och tar gradvis ner ljud- och rörelsenivån ut mot fasaden, där man med fördel hittar djupa fönsternischer att krypa upp i. Golvmaterial övergår till textil, rummen och relationerna blir alltmer ”privata”. Vi är mycket restriktiva med genomgångsrum, i motsats till användbara rumssamband.

 

Men det blir ju så mycket spring i trappor!

Fysisk rörelse är en av de viktiga nycklarna till inlärning. Alla får starka ben och hjälp med grundkonditionen. Det tar inte längre tid än att gå mellan rummen i långa korridorer. Det finns hiss för dem som behöver, och hissen är alltid nära i en koncentrerad samlad planlösning.

 

Funkar det verkligen med en ingång för hundratals elever?

Sannolikt inte om det ringer in en gång för alla kvart över åtta varje morgon. Men vi har tagit del av flera skolors erfarenheter av ”drop-in-morgon”. I jämförelse med stängd dörr eller uppställning på led möts varje elev när den kommer, mellan t ex 8 och 8.30 varje morgon, av öppna dörrar, personlig hälsning och incheckning. Efter att ha hängt av sig ytterkläderna utan trängsel går eleven och fortsätter på gårdagens uppgift, gör en läxa eller får en ny instruktion, uppskriven på samma plats varje morgon. Stämningen är lugn och stillsam, eleverna sätter sig där de trivs bäst, gärna med en kompis, och när samlingen sedan börjar någon halvtimme efter siste man kommit har alla landat och är med.

I trakter där många kommer med skolbuss på samma tid behövs andra modeller. Rörelsestart på dagen utomhus kanske, för att sprida ankomsttiderna och få in ett pulspass?

 

Får alla plats i hemvisten?

Om hela gruppen eller årskursen samtidigt undervisas i hemvisten kan det krävas en del extra hänsyn och planering. Men det finns i princip plats, beroende på inredningen. Frågan är om det är nödvändigt att schemalägga alla i hemvisten samtidigt? Särskilt i skolhus med resurser för 7-9 finns många alternativa undervisningsplatser: verkstäder för bild, slöjd och teknik är användbara för många moment i andra ämnen, samt ämnesövergripande rum för musik och drama, bibliotek, idrott, utemiljö, hemkunskap, labbsalar, fritids… Samtliga ämnen har eller bör ha både praktiska och teoretiska inslag, och med rätt rum för varje pedagogisk situation optimeras både undervisningen och investeringen i en skolbyggnad.

 

Om eleverna får sitta som de vill, försvinner de inte iväg?

Det har inte varit ett problem hittills. Snarare tvärt om.

 

Måste man ändå inte lära sig att sitta stilla på en stol?

Eleverna har tillgång till bord och stolar och väljer det när det passar. Många aktiviteter fungerar bättre vid ståbord, på golvet eller kanske i sittsäck. Om alla rum är möblerade med stolar och bord för helklass är det svårt att få plats med alternativa lärosituationer. Ur ergonomiskt perspektiv är det framför allt viktigt med varierad position och med rörelse under dagen. När eleverna använder läsplattor är vanlig stol- och bordshöjd rent oergonomiskt.

 

Vore det inte bättre med en stor gemensam sittrappa, så hela skolan kan samlas?

Det kan säkert vara en tillgång. Vi har hittills prioriterat mindre sittrappor, eller gradänger, för att de får en så direkt praktisk användning på hemvisterna. Jämfört med att sitta t ex vid bord i ett större rum fungerar samling och genomgångar mycket bättre för både pedagoger och elever när man kommer närmare varandra. Pedagogen, eller eleven som förevisar något, kan få god ögonkontakt och normal samtalston räcker.

Våra sittrappor genomgår en evolution, allteftersom vi har justerat sittdjupet och infört en lätt vinke, som samlar och underlättar samtal inom gruppen. De är rumsligt halvslutna med flexibla akustikdraperier som avskärmning. När de står öppna ingår gradängerna i hemvistens helhetsmiljö och är populära platser för avkoppling, socialt häng och koncentrerad läsning.

 

Hur vet ni att er skolmodell fungerar?

Glömstaskolan i Huddinge är ett viktigt referensprojekt, inte bara för oss utan för hela Skolsverige, då den sannolikt är landets mest besökta skola. Den står modell för flera av våra pågående projekt, efter att besökande kommuner känt att den motsvarar deras visioner och behov och kontaktat oss.

Vi står i nära kontakt med verksamheten, både till vardags och i samband med förstudien för den kompletterande F-3-byggnaden på samma fastighet. På så sätt får vi med oss vilka delar som fungerar bäst och vad som behöver bearbetas mer till nästa projekt, och vi har inblick i en levande verkstad där vi ser hur användningen av rummen förändras och utvecklas över tid. Det är en fantastisk tillgång!

Men samtidigt är varje skola unik och behöver sin egen process, i nära samverkan med entreprenör, förvaltning och verksamhet. Vi bygger skolhuset, men uppbyggnaden av verksamheten i de nya lokalerna är det viktigaste.

 

Kan man inte kopiera in Glömstaskolan på fler platser?

Det vore synd, för även om Glömstaskolan fungerar fantastiskt bra för verksamheten har vi lärt oss mycket mer sedan den ritades 2013.  Även om vi bygger på tidigare erfarenheter har varje skola sina unika förutsättningar, både vad gäller verksamhetens behov och placeringen i omgivningen.

 

Måste man ha speciella möbler också?

Varierade lokaler behöver förstås motsvarande varierad inredning för att bli meningsfulla. Det stora steget mot rummen som pedagogiskt stöd tas när verksamheten självständigt använder och planerar inredningen. Vårt förslag är att låta arbetslagen ta kontrollen från början och möblera rummen, utifrån en ”möbelmeny” per hemvist som vi tar fram under projekteringen. Tillsammans med verksamheterna i våra referensprojekt utvärderar vi fortlöpande möbler och inredningslösningar och kan därför erbjuda våra beställare evidensbaserade förslag. Betydligt färre stolar och bord än vanligt, i kombination med olika typer av sittmöbler och ståbord – enkla och robusta möbler, snarare än fiffiga speciallösningar. I och med att ergonomin tillgodoses genom valmöjligheter och variation, minskar behovet av t ex avancerade ställbara stolar och bord. Rumsutformningen sparar in på en hel del möbler. Det går att sitta i fönsternischer, på mattklädda golv, i gradänger, och bre ut stora papper och material på fria golvytor. Generellt färre möbler är ett gott råd, komplettera hellre i efterhand!

 

Blir det dyrare?

Nej, tvärt om. En central tanke är att höja nyttjandegraden ordentligt, jämfört med ett traditionellt lokalprogram. Ju mer verksamheterna vill samarbeta kring planeringen av lokalerna, desto effektivare kan vi planera. Alternativt upptäcker verksamheterna över tid hur ”elastiska” rummen är, och drar nytta av flexibiliteten.